Vilken lycka, det finns hopp för mitt underliv!

Alltså detta knipande vi kvinnor måste/bör och vill kunna. Jag är ruskigt dålig på det, hittar inte riktigt musklerna. Har i omgångar träffat sjukgymnast, men hur långt kommer man med att upprepa samma uppmaning när man faktiskt inte kan? Kan knipa av strålen när jag kissar, så helt döda är inte bäckenbottenmuskulaturen.

Men härom dagen, under de sista övningarna i mitt yinyogapass hände något!
Jag låg riktigt stabilt och avslappnat i Sadeln, hade fullt fokus på långa djupa andetag när jag plötsligt kan hitta de rätta knipmusklerna.

Vilken lycka!
Det finns hopp för mitt underliv!
Älskade yoga!