Kvällen bestod av ett långt samtal med Första Kärleken.
Pratade om barn, föräldrar, jobb, go-kart och yoga. Trevande men ändå modigt öppna med våra minnen, framtidsplaner och värderingar i livet.
Han säger att han har aldrig glömt mig. Att jag sa till honom att han skulle alltid finnas i mitt hjärta, och hur ofta de orden funnits i hans tankar. På mina födelsedagar, ja till och med på namnsdagar, har han tänkt på mig.
"Men jag är ju inget bra kap" säger jag.
Trött, tung och ibland ledsen.
Klena framtidsutsikter, men fantastiska fasterliga superkrafter förstås, men därefter djupa sjukdomsskov.
"Jag lever ett pensionärsliv" säger jag.
Lyssnar alltid på P1, önskar mig en prenumeration på en klurig korsordstidning och skulle kunna leva på havregrynsgröt.
Men å andra sidan är jag en väldigt skicklig fönsterputsare, har alltid lackade naglar och all yoga har gjort mig förvånansvärt vig?
Vi ska ju träffas, men hur blir det då?
Är rädd att vi blir lurade av gamla minnen. Vi minns hur stor vår kärlek var då, men vi var ett par väldigt naiva tonåringar.
Och jag kan väl knappast tro att Avgående Maken är färdigprocessad?
Under tiden som tankarna snurrar runt, lyssnar jag på den musik som var vår.
Phil Collins sjunger "A groovy kind of love" och jag blir lite varm i hjärtat.
Jag kanske är lite naiv, men att du ibland är ledsen känns ändå, med tanke på elefanter och det fruktansvärt brutala sätt han avslutade ert äktenskap på, som nånting Avgående Maken är en ganska bidragande part till. Och kärlek blir man glad av, vare sig det är gammal eller ny kärlek. Spelar det nån roll att ni var naiva tonåringar då? Ni kan vara kära nu också, fast ni är gamla och visa;-)
SvaraRaderaOch om inte annat så unnar jag dig så innerligt att få vara kär, lycklig och omhändertagen av någon som vill dig väl <3
Försök att inte ha några förväntningar på er träff utan bara träffas. Det kommer säkert att bli hur bra som helst. Du är värd all värme i hjärtat du kan få ♥
SvaraRaderaKram
Undervärdera ALDRIG dej själv! Bara för att man HAR en sjukdom, så ÄR man inte sin sjukdom! Du är ett riktigt kap, vännen! KRAM.
SvaraRaderaWow här är det spännande! Fin ny blogg. Kram
SvaraRaderaTa det för vad det är, det blir som det blir. Njut av den fina känslorna detta ger dig. För det är du värd. Kram!
SvaraRaderaOavsett vad detta leder till så är förväntan och tiden innan mötet välgörande! På något konstigt sätt är den där första kärleken, den som är så väldigt rätt! Är det sen inte så, ja, då väntar nån annan runt hörnet!
SvaraRadera