Vad vi än är, vad vi än blir...

Alldeles snart kommer han. Han som var min första kärlek. Hela helgen ska vi vara tillsammans.

I fyra veckor har vi pratat i telefon. Varje dag, minst en timme långa samtal, ibland två.
 
Jag har lagat laxgryta med räkor, chili, kokos och koriander.  I fönstren lyser mina lyktor och i magen fladdrar ljuvligt nervösa fjärilar.

Tänk att det är 27 år sedan vi sist sågs?
Tänk att vi har så mycket att prata om?
Tänk om vi inte gillar varandra så här i moderna tider?

Att återigen träffa sin första kärlek är ju en oerhört romantisk idé. Tänk om det är själva idén som vi har förälskat oss i?

Jag är så tacksam, för vad vi än är eller vad vi än blir, så lever mitt liv i glada och livsbejakande toner just nu.